jag ger upp, jag orkar inte bli besviken.

Man behöver nån att älska även när det blåser kallt
Behöver känna den där känslan som krossar allt


Jag kan va den som igenkänns av sorgen
Stark men bara utanpå i hjärtat e jag omkommen
Det verkar meningslöst att bara gå emot strömmen
När det känns som det va någon där som tog drömmen


Sökandet är svårt å jag har kämpat så hårt
Ensam på en väg som ledde mig bort
Å kanske var det förutsett nu står jag här helt vilseledd
Försöker förstå men själen gråter ostört ändå

Jag kanske inte är en människa som världen vill ha
Kanske aldrig kommer bli en sån som vet vart han ska
Står å stampar å trampar i samma lilla ruta
Livet bara går förbi kan inte sluta

Fundera på vart alla dessa lyckliga själar finns
Om någon ser mig så snälla visa vägen dit

Jag skulle kunna vara han som vill bry sig
Jag skulle värma dom som hela tiden fryser

Jag skulle inte lämna folk som har sjukdomar
Jag skulle bota dom som tror dom är i slutronden

Jag skulle vara den som alla andra ville va
Förklara saker som jag ödelagt å klarat av


Det här e saknad av livsglädje
Jag bara hoppas att det inte finns en risk med det
För jag strider hela tiden varje dag
Försöker vara den jag blev å hela tiden klara av allt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0