Julia Rönnskog'

Såfort jag börjar tycka om någon, gilla någon.. bli kär eller vafan jag nu är.. så blir det alltid något fel, något som händer, att jag skämmer ut mig själv eller begår ett stort jävla äcklig misstag som jag kan gråta över i flera dagar.. VARJE JÄVLA GÅNG! Nä, fan jag tror jag ska lägga ner med kärlek, jag tror jag ska lägga ner allt. För ah, han var typ någon som jag så jävla gärna vill ha, men det sket ju sig nu typ.. eller jag vet inte.. om det inte sket sig, då får väl han säga det till mig då. Usch, hatar dethär. Och jag är så jävla svag också, som gråter över en kille jag knappt känner. Men kärlek är kärlek. Och jag är kär. Eller förälskad kanske man ska säga, jag vet inte. Jag känner iallafall det där pirret i magen varje gång jag tänker på honom & jag känner en lyckoklump i halsen. Men jag antar att kärlek inte är till för mig. Ingenting är till för mig. Förutom att vara folks slagpåse och kompis. Det känns ju otroligt värt. Or not.

Jaja, Lillen.. du vet mycket väl vad jag tycker om dig.
Och det som hände mellan mig & Alex i lördags ångrar jag med hela mitt liv.

Puss.